I Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson får vi möte Miriam som fyller 85 år och familjen är samlad runt henne för att fira hennes födelsedag. Helt plötsligt säger hon att hon inte heter Miriam. Miriam föddes som romen Malika och på en fångtransport mellan Auschwitz och Ravensbrück måste hon byta klänning med en död judinna eftersom trasiga kläder kan straffas med döden och Malika vill överleva. Malika tar inte bara över judinnans klänning utan även hennes identitet och den behåller hon genom hela livet för att överleva. I boken varvas berättelser från Miriams tid i koncentrationsläger med hennes första tid i Sverige och nutid. Detta är skickligt gjort och boken har ett bra flyt trots hoppen i tiden. Det är en stark och hemsk berättelse Majgull Axelsson berättar både om livet i koncentrationslägren, men också om livet för romer i Sverige under efterkrigstiden som jag kommer att minnas länge. Jag kan verkligen rekommendera boken!

I augusti läste vi Innan floden tar oss av Helena Thorfinn som bokcirkelbok. Boken handlar dels om Sofia och Janne från Sverige som flyttar till Bangladesh med sina två barn. Sofia har fått jobb som biståndschef på svenska ambassaden och hon har stora ambitioner. Dels handar boken om systrarna Nazrin och Mina från en liten by ute på landsbygden vars syster nyss blivit mördad av sin svärmor eftersom deras föräldrar inte kunnat betala hela hemgiften och hon inte gett mannen något barn. Nazrin och Mina bestämmer sig för att fly för att undvika ett liknande öde. Helena Thorfinn har själv jobbat på svenska ambassaden i Bangladesh i tre år och det märks att hon vet vad hon pratar om. Bland annat så är beskrivningarna om bistånd och hur komplext det är i verkligheten är verkligen tankeväckande. Men framför allt är det berättelsen om Nazrin och Mina som man kommer ihåg av boken och som verkligen berör och med Sofia och Jannes liv i kontrast så blir skillnaderna i levnadsvilkor väldigt tydliga. Jag tycker definitivt att boken är värd att läsa, även om den ibland inte är jättebra skriven så väger historien upp det.

12 Years a Slave skrevs 1853 och är en självbiografi av Solomon Northup. Boken valde vi som årets sommarbok i vår bokcirkel eftersom den också finns som film. Solomon är en violinist, en gift man med barn och en fri man som 1841 blir kidnappad och såld som slav. Han tvingas jobba på bomulls- och sockerrörsplantagen i södern i 12 år innan han befrias. Solomon berättar om både de dagliga hårda livet på plantagen, om ägarnas brutalitet och om vad som hände de som försökte fly eller på något annat sätt satte sig upp mot slavägarna och det är vekligen en hemsk läsning hur de svarta blev behandlade, men också en intressant historieskildring. Boken finns tyvärr inte på svenska och jag tyckte att det ibland var svårt att förstå allt på engelska, men efter att också ha sett filmen som förresten var väldigt bra, kändes det som jag fick en bättre totalbild. 

Kvinnor och äppelträd är Moa Martinssons debutroman från 1933 och handlar om Sally och Ellen som båda är ättlingar till Sofi på Storgården. Ellen är gift med en Rallare som gillar sprit lite väl mycket och hon kämpar för att skaffa mat till barnen. Sally är traktens utskämda och kvinnorna finner varandra i kampen mot fattigdom. Boken är helt skriven i kvinnornas perspektiv och männen är bara bifigurer som oftast gör livet besvärligare för kvinnorna. Det är väldigt intressant att läsa om kvinnornas vardag i början av 1900-talet och hur långt vi ändå har kommit sedan dess.

Tom, lille Tom av Barbara Constantine handlar om 11-åriga Tom som bor i en husvagn med sin mamma. Eftersom de inte har speciellt mycket pengar ger sig Tom ut i grannträdgårdarna för att stjäla mat från grönsakslanden. En kväll snubblar han över den gamla kvinnan Madeleine som har ramlat och inte kan resa sig upp. Tom hjälper henne in och det är början till både en vänskap och Toms intresse för trädgårdsskötsel. Boken är väldigt lättläst och till en början tyckte jag att den var lite väl enkel, men ju mer jag läste desto mer tyckte jag om karaktärerna och sättet som deras relationer beskrevs på. Det slutliga betyget är att det är en mysig bok om vänskap som helt klart är läsvärd.

En av oss av Åsne Seierstad var en bok som jag både ville läsa och bävade för att läsa. Boken handlar om Anders Breivik och hans liv fram till dådet på Utöya men också om några av de ungdomar som befann sig på ön under massakern. Deras berättelser vävs samman på ett bra sätt och trots att man vet hur det kommer sluta hoppas man ändå att något ska hända som stoppar Breivik. Delen om när Breivik är på Utöya är svår att läsa, men ännu värre är familjernas sorg när de förstår att deras barn inte kommer tillbaka. Vissa delar var lite långa och detaljerade som hur Breivik tillverkar bomben, men jag rekommenderar boken eftersom den är bra skriven och ger en bra bild över Breivik, dådet och händelserna efteråt, men också över ungdomarna som befann sig på ön.