Trollkarlen från övärlden av Ursula K Le Guin lyssnade jag på som ljudbok vilket jag är ganska ovan med. Boken handlar om den unge trollkarlen Sparvhög från ön Gont. Man upptäcker tidigt att han har kraften att bli en stor trollkarl och han måste lära sig att behärska kraften och använda den rätt. På trollkarlsskolan lär han sig mycket, men han är högmodig och använder sin kraft till att kalla upp en skugga från dödsriket. Fantasy är ingen genre som jag är speciellt förtjust i så jag hade inte speciellt stora förväntningar på boken. Det är en lågmäld bok som jag tyckte var ganska långsam, men den var ändå lite facinerande och trots allt uppskattade jag boken.  

Andras vänner av Liane Moriarty handlar om vännerna Clementine och Erika som har varit vänner sedan de var små men som också går varandra på nerverna allt som oftast på grund av sina olikheter. När Erikas grannar Vid och Tiffany bjuder in dem och deras familjer på en grillkväll tackar de genast ja. Kvällen blir inte alls som de tänkt sig och den kommer att förändra allas deras liv. Precis som i tidigare böcker av Liane Moriarty så förstår man tidigt att något hemskt kommer att hända, men i den här boken blir det nästan lite tjatigt och lite av ett antiklimax. Den stora behållningen är den komplexa vänskapen mellan Clementine och Erika och det är en bok som är värd att läsas, men inte alls i samma klass som tidigare böcker.

Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr hadlar om den franska flickan Marie-Laure och om den tyska barnhemspojken Werner. Marie-Laure är blind och när andra världskriget bryter ut i Paris flyr hon tillsammans med sin pappa till hennes gammelfarbror Etienne i Saint-Malo. Werner älskar radioapparater och vill jobba som radiotekniker, men det enda som kan göra att han slipper att arbeta i gruvan är att gå med i Hitlerjugend där han blir utbildad för att tjäna sitt land. Werner blir utkallad i kriget för att hitta förbjudna radiosändare och hans väg korsas med Marie-Laure i det belägrade Saint-Malo. Det här är en finstämd och fängslande berättelse om andra världskrigets fasor, men framför allt om kärlek, vänskap och om att inte ge upp. En bok som jag verkligen kan rekommendera.    

En droppe midnatt av Jason Timbaktu Diakité handlar om att förstå sin bakgrund och om att inte känna sig som alla andra. Vi får följa med Jason när han reser i sina förfäders fotspår för att förstå sin släkthistoria och det är en historia som bland annat för honom till slaveriet i södra USA. Boken skulle kunna bli väldigt bra eftersom det är en skrämmande släkthistoria som han målar upp, men jag tycker tyvärr att boken är alldeles för rörig och dåligt skriven. Dessutom är det väldigt mycket hänvisningar till amerikanska musiker och rap-artister vilket ju är förståligt men som jag är helt ointresserad av.    

Kvinnan på tåget av Paula Hawkins handlar om Rachel som trots att hon inte har något jobb tar tåget till och från London på samma tid varje dag. Nästan varje dag stannar tåget utanför ett hus med ett ungt par och Rachel kallar dem Jess och Jason och hon fantiserar om deras fantastiska och perfekta liv. En dag läser hon i tidningen att en kvinna är försvunnen och hon känner igen henne som Jess. Kanske kan det hon sett från tåget hjälpa till att hitta Jess igen? Den här boken har varit väldigt omskriven och hyllad så förväntningarna var höga. Jag tycker att boken är bra och välskriven, men den levde inte riktigt upp till förväntningarna.

Min fantastiska väninna är Elena Ferrantes första roman om relationerna mellan flickorna Elena och Lila som växer upp på 50-talet i Neapels fattigaste kvarter. I denna boken berättar Elena om väninnornas uppväxt från barndom till sen tonår. Elena var den duktiga flickan som alltid var bäst i skolan, men när Lila började i klassen var hon inte längre nummer ett. I början var Elena och Lilas förhållande mest att de konkurrerade om första-platsen, men ganska snart blev de vänner. Flickornas vardag är allt annat är idylisk med mycket våld och fattigdom. Boken är skriven med värme och det är en intressant miljö och tid som skildras. Jag tycker att boken var lite långsam i vissa delar och lite svår att komma in i, men efter hand blev den bättre och bättre. Jag gillar ändå boken och kommer att läsa nästa del i serien. 

De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg är en repotagebok om flickor som kläs ut till pojkar i tidig ålder eftersom familjen saknar söner så kallade Bacha Poshs. Att inte ha några söner är en stor skam och den utklädda flickan räddar familjen från skammen trots att många runt familjen vet att det egentligen är en flicka. Dessa flickor blir uppfostrade till pojkar och får all den frihet som flickor inte har i Afganistan. Men när en Bacha Posh närmar sig puberteten är det dags att bli flicka igen och de blir av med all sin frihet. Jenny Nordberg har intervjuat många flickor och kvinnor som varit Bacha Posh och deras famljer, vilket gör att man får en förståelse för Bacha Poshs men också hur det afganska samhället fungerar. Det är en del upprepningar i boken som gör att den blir lite seg i mitten, men det är ändå en väldit intressant bok om ett intressant fenomen.

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri handlar om Samuel. Samuel har dött i en bilkrasch, ingen vet om det var självmord eller en olycka, men i boken får vi höra vad personerna som kände Samuel minns om honom och om hans sista dagar i livet. Två av rösterna är Vandad, Samuels vän och Laide, Samuels flickvän. Det som är spännande med boken är hur olika de olika personerna har tolkat Samuel och händelserna dagarna innan hans död och också varandra. Jag tycker att det är en bok som dröjer sig kvar och jag kan rekommendera boken.