Bränn alla mina brev av Alex Schulman handlar om hur Alex förstår att han bär på en vrede och att denna vrede påverkar hans barn. Han inser att det är samma med alla i hans mammas släkt och bestämmer sig för att ta reda på varför. Hans sökande tar honom tillbaka till två avgörande ögonblick, sommaren 1932 och vintern 1988. Sommaren 1932 befinner sig Sven Stolpe och hans hustru Karin på Sigtunastiftelsen för att skriva och översätta. Karin träffar där Olof Lagercrantz och de blir förälskade och deras kärlekshistoria kommer för alltid att påverka Sven och Karin Stolpes liv. 1988 befinner sig Alex hemma hos sina morföräldrar på besök och förstår då inte den växlande stämning mellan dem. Boken är väldigt bra skriven och växlar mellan de två olika tiderna och nutid då Alex letar i bibliotek, Sven Stolpes böcker, Olof Lagercrantz brevsamlingar efter ledtrådar. Jag tycker väldigt mycket om boken precis som hans övriga böcker. Det är en varm, sorglig och fint berättat historia om stor kärlek men också stor sorg och vrede.

Ett av mina bokrea-inköp i år var Glöm mig av Alex Schulman. I den här boken är det Alex mamma, Lisette Schulman och alkoholen som står i fokus. Alex Schulman skildrar på ett väldigt gripande sätt hur det är att leva med en alkoholist i familjen med lynniga utbrott och bara korta stunder av kärlek. De både bröderna och deras pappa gjorde allt för att gömma undan mammans missbruk och komma med ursäkter för hennes beteende och det dröjer hela trettio år innan Alex konfronterar mamman. Boken är uppriktig, gripande och det är en bok som stannar kvar länge.