I en stuga i Sälen läste jag Glasborgen av Jeanette Walls som är en självbiografisk bok om en barndom kantad av fattigdom och svårigheter. Pappa Rex är en alkoholist  som berättar historier för barnen om det fantastiska hus, Glasborgen som familjen ska bygga och mamma Rose målar tavlor och är övertygad om att barn blir starka om de klarar sig själva. Boken är tragisk och jag känner verkligen för de stackars barnen, men det är samtidigt en bok om sammanhållning, kärlek och hopp om en bättre framtid . En väldigt bra bok som är bra skriven och som inte känns som en vanlig "tyck synd om mig"-bok eftersom den inte är varken anklagande eller bitter.