Dödligt hot är Jan Mårtenssons 47:e bok (!!) om antikhandlaren Johan Kristian Homan som har sin antikhandel i Gamla stan i Stockholm. När Johans kusin Jonas Berg kidnappas börjar Johan själv att undersöka vad som hänt även om både hans fästmö SÄPO-polisen Francine Silfverstierna och polisen ber honom att inte lägga sig i. Kidnappningen leder till en rad händelser som slutar i ett hot om att halva Stockholm ska sprängas med hjälp av kärnvapen som ligger gömda under staden. Precis som i övriga Homan-deckare så varvas spänningen med kultur och mat och det är en mysig blandning som man bli glad av.

Att falla av Jane Green handlar om Emma Montague som tröttnat på det hektiska livet i New York och flyttat till den lilla staden Westport i Connecticut. Hon hyr ett slitet hus av snickaren Dominic som bor i huset intill med sin 6-åriga son och tillbringar dagarna med att renovera och inreda sitt hus. Emma och Dominic blir snart vänner och tillbringar mer och mer tid tillsammans och de inser snart att de är mer än vänner. Men just när lyckan är som störst händer det som inte får hända och Emmas liv vänds upp och ner. Tyvärr tycker jag att författaren har tryckt in lite väl mycket i boken vilket gör att allt berörs ganska ytligt och det gör att den känns ganska platt. Det är svartsjuka, förhållande mellan person från olika världar, att vara styvförälder, sorg, livet som ensamstående, förhållande till svärföräldrar mm. En underhållande bok för stunden men ingen bok som jag kommer att komma ihåg.

Det straff hon förtjänar är Elisabeth Georges tjugonde bok om Barbara Havers och Thomas Lynley. I den lilla staden Ludlow pekas diakonen Ian Druitt ut som pedofil och han avlider på polisstationen där han sitter häktad. Man tror att Ian Druitt har tagit sitt eget liv, men alla är inte lika säkra. Barbara Havers skickas till Ludlow för att undersöka om den lokala polisen har gjort något fel och hon upptäcker snabbt att flera av invånarna och även polisen försöker dölja något. Precis som övriga böcker av Elisabeth George som jag läst är detta en riktigt bra deckare. Boken är väldigt tjock men ändå hålls tempot uppe under hela boken och den blir aldrig tråkig.   

Under samma tak av RaeAnne Thayne handlar om den unga änkan Andrea Montgomery vars enda fokus just nu är hennes två barn och att ge dem en fin jul. När en vän ber henne att titta till staden sheriff Marshall Bailey som återhämtar sig från en smitningsolycka lite då och då går Andrea in för uppgiften men det visar sig vara svårare än hon tror. Marshall vill verkligen inte ha någon hjälp och attraktionen mellen dem är så stark att det är svårt att fokusera på något annat. Det här är en ganska banal och förutsägbar kärleksroman som man knappt minns när boken är utläst, men det är viss underhållning i stunden.

Det lilla simsällskapet vid havet av Katie May handlar om Debbie och Maisie som lämnat sin män för att skapa sig ett eget liv i den lilla badorten Whitestable i sydöstra England. De träffas vid havet där de båda älskar att simma oavsett väder och de blir genast vänner. Snart ansluter sig fler och fler till simturerna och Whitestables allmänna simsällskap bildas. När de får reda på att man planerar att bygga barer på stranden bestämmer sig sällskapet för att protestera med alla medel som de har. Det här är en mysig bok om vänskap och självständighet som passar till en dag på stranden. 

Ingmar Modigs uppvaknande av Mikael Bergstrand handlar om Ingmar som måste vakna innan väckarklockan ringer så att ingen närstående kommer att dö, som städar lägenheten tre gånger varje dag och som räknar allt i sin väg. Tvångstankarna har tagit över hela hans liv, men en dag ser han den 11-åriga Dahlia på fotbollsplanen och inser genast att hon är en stor fotbollstalang. Han kan inte låta bli att titta på de spontana fotbollsmatcherna. Dahlia har flytt från Syrien med sin familj och bor i en campingstuga i stadens flyktingboende, och snart blir Dahlia och Ingmar vänner. Boken är en mysig bok om vänskap och ensamhet som har många likheter med En man som heter Ove. Boken skulle vara en blek kopia om det inte vore för att Ingmars tvångstankar är så bra beskrivna och det gör hela boken.